Ni tänker säkert att det är för alla varsel och alla som får gå från sina jobb nu, och det är det ju också. Men framför allt så är det för att jag länge var sjuksriven, jag längtade till att få börja jobba.
Detta tänkte jag mycket på igår, när jag städade. Lyssnade på Amy Macdonald, det gjorde jag mycket min tid efter operationen. Varför vet jag inte, var väl att jag då lyssnade på den skivan mycket då jag hite hade haft den innan. Så den musiken väcker mycket minnen.
När jag igår städade och det kom låtar av Amy Macdonald, blev jag påmind om att jag vill jobba. Inte för att jag går och tänker att jag inte vill jobba, för jobbar det gör jag jämt när jag får.
Men tänkte på när jag svirsade runt i lägenheten med dammsugaren och skurborsten, att det var inte länge sen jag inte kunde det.
Började tänka tillbaka på hur man hade det innan opertionen efter operationen, och hur man har det nu.
Jag är verkligen på väg tillbaka, och jag kommer närmare för varje dag som går.
Men det finns ju alltid händelser och sitvationer man kommer i som är nya, nya på det sättet att man inte varit i den sitsen nu sen man fick sin stomi. Men så kommer det nog vara en tid framöver.
Några ord som jag sagt senaste tiden, som jag nog inte skrivit här i bloggen:
Förut var jag normalt onormal, nu är jag onormalt normal.
Amy Macdonald
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar