1 månad idag... sen jag opererade mig

Idag var det 1 månad sen jag sket normalt, ursäkta språket. men är sant. Har inte baja på en månad.Idag gick jag upp åt fukost, vädra såret och kolla film. Sen var det lunch och efter det åkte jag till Apoteket och lämna in besällning på hjälpmedelskort... handla lite små plock, fick en bok på köpet: 13 dygn i rumden efter 14 på jorden. Sen åkte jag till lill ica så jag slapp spriga runt på stora. Lärde mig snabbt att jag inte får handla så mycket igen. blev tungt med två tunga påsar. Och får ju inte lyfta tungt, inte förens i början på november som jag får börja lyfta igen.Sen hämta jag ut ett paket på posten. var tre par skor från sko punkten. Har inte köpt vinterskor sen 2005 så nu var det dags ett par varma ett par stövlar och ett par gratis :D

Blev att åka hem och packa in allt... sen var jag trötter och fick vila, inte van att göra så mycket =( Men jag känner att orken kommer sakta men säkert!

Till middag blev det pyttipanna med ägg.

Nu sitter jag och väntar på att klockan ska bli 21:00 då börjar Maria Wern - Främmande fågel på tv4 avsnitt 3 av 4 är så spännande och se hur det ska gå för dom.

Men imorgon kommer det bästa: Grey´s anatomy =) Kul att det är tillbaka i rutan igen.

Har pratat lite med jobbet nu ikväll... vill börja jobba igen!! Men den tiden kommer tids nog.

Vännen som ska operera sig imorgon, jag hoppas allt kommer gå bra och jag ska tänka på dig!

Trevlig kväll på er alla!

Var rädd om dig & var stark!

Nilla

Hej hopp

Imorgon är det en månad sen jag opererade mig. Ska till stomi läkaren idag.Har betalat ännu mer räknngar idag, skönt att bli av med lite.Jag längtar tills efter läkaren, då ska jag åka till bror Emma och Cornelia =) Och min bil!! bil bil bil, har saknat min bil!! Hoppas det går bra att köra så jag kan ta hem den och åka och köpa byxor imorgon.Solen skiner =) Kram o hej!

Hej igen, nu är klockan snart nio, Oj vilken dag jag har haft =) Mor kom hit och vi fika sen åkte vi till läkaren, vidare till marieberg och åt mat. Rödspetta, mumms.Gick till bik bok, efter att jag fått tips om ett par låga jeans där. och hitta ett par som jag tror kan bli bra. Så nu har jag iaf ett par byxor =)



Var inne och kolla lite på H&M också, men hitta inget där, eller jo en halsduk... Det är rätt bra nu när man är lite svullen fortfarande, eller svullen är nog fel ord men är ju inte så tränad så magen står ut lite musklerna måste få fäste.






Åkte vidare till Bror Emma och Cornelia, köpte med kanel bullar =) Och oj så söt hon är! Sen testa jag o köra bil och gick super, fasen lättare att köra bil än att sätta på sig strumpor haha. Lite segt att böja sig framåt fortfarande. Så jag brummade hem med min bil och kände mig super nöjd då jag saknat min bil och att lyssna på musik i den. Imorgon blir det att åka till apoteket och beställa hjälpmedelskortet. Min stomiläkare sa föresten att SenSura Flex 2 delsbandage sluten (runda påsen som är med i senaste nr av coloplast) inte är för ilostomi opererade. Tycker jag låter konstigt. Någon av er andra som vet om man kan ha slutna påsar när man har ilostomi. Hon tyckte att det skulle gå åt många påsar om dagen förstå vad det kostar sa hon. Men va tusan det är ju min livskvalitet också. Är ju 25 och singel. Nu blir det att lappa lite och sedan se i ditt ansikte på kanal5 =) Hoppas ni haft en bra dag!
Kram Nilla

Ny dag och snart ny vecka

Nu är det söndag, jag sov till halv elva lite länge men är ju bra att sova när man läker =PÅt frukost och så städa jag, första städningen själv sen efter operationen. Kännes bra. Bytte säng kläder, diska, damma av, dammsög (men det var nog inte så bra, var lite jobbigt så ska nog ta det lungt med just damsugningen) vattna blommorna, städa toan. Ja och vädra så nu känns det fräschare här inne =)Har väl inga planer för dagen direkt, mer än att jag ska ge mig ut i det vackra vädret på en promenad. Men föst måste jag vila lite efter allt jag gjort, och äta så klart...

Inför nya veckan som kommer har jag lite mål, promenad varje dag. Så kroppen blir starkare. Känns som jag givit den den vila den behövt och att den är stark nog att börja få hjälp på traven. Tänkte hämta bilen i veckan med, kanske i morgon till och med... den står hos bror nu när jag varit sjuker. Den har inte varit rullande på 32 dagar =( min bror har startat den nån gång, måste ju underhållas. Snart är det dags för kontrollen inför vintern, och börja förbereda och kolla över vinter däcken... men som sagt dom får jag jag ju inte byta själver nu, Som min läkare skoja med mig om när hon sa att jag inte får göra tunga luft, hihi.Jag hoppas jag är så pigg på torsdag så jag kan åka till min vän Emmelie och ta en promenad, i Åsbro. Där är jag uppväxt =)Så hoppas jag på att Fredagen blir att åka till Vretaskolan för att se hur lillebror har det där, och hämta honom. Kul med en tripp. Ta igen lite av bilkörningen =D

Imorgon ska jag till stomiläkaren, och snart borde jag få kallelse till kirurgen också. Dom sa nått om att tre veckor efter operationen skulle man träffa kirurgen. Ska ta reda på mina provsvar imorgon också, dom proverna som jag tog på eget insitaiv för detta med HB, som min läkare och jag pratat om. Hon är ju dess värre ledig till 1 december så jag tog tag i det i själv. Får se vad dom andra som jobbar säger. Solen skiner och himmlen är blå, luften är frisk och det är underbart fint!!
Kram Nilla

Lite bilder från promenaden idag...

Lördag

Natten till idag somna jag runt 03, på sida för första gången (men med kudde som stöd) Vakna på rygg vid 09 att mamma ringde, hon frågade ifall jag ville följa med på innebandy match. Så blidde det. Var lite nervös först att jag inte skulle hinna på tre timmar, hon är knäpp tänker ni nu. Men jag sov ju och det är ju andra gången jag skulle träffa folk ute så lite nervös var jag... Jag gjorde ordning mig och eftersom jag ändå inte kan knäppa mina jeans så tog jag dom efter som alla byxor jag har slutar mitt på stomin om jag knäpper dom.Jag mådde ltie illa och undrade vad det var med mig, men sen när jag satt i soffan för att lugna ner mig lite så kom jag och tänka på vad jag tror kommer vara svårast...Jag är en sån tjej som nånstans tycker och tänker att man är som man är och så ska man vara, men sen är jag ju också tjej. Så har har ibland svårt att trivas i kläder jag tar på mig, har blivit värre med självkänslan under senaste åren tror jag. Och vem vet kan det vara en osäker het som bottnar i sjukdomen, ingen som vet och ingen som kan svara på. Men iaf, känns nämligen som att det kommer vara det svåraste, ja att hitta kläder som kommer passa. För jag har egentligen inte problem med själva stomin (änså länge, och hoppas det för blir så) Utan är mer detta med hur jag känner mig. I detta fall då i kläderna. Jag får helt enkelt ta mig i kragen och shoppa ett par byxor och en kjol kjol kan nog va bara, testa en sån där mordern hög som det ska va nu. Nackdelen är att jag är kort så ser säkert bara kortare ut. Men vore ju bra om man känners sig bra i en sån, för då klämmer det ju inte mot stomin =) Jaja det mäks vad det blir och vad det blir....Mamma kom vid 12 och hämta mig, vi åkte och tanka och fika sedan i simmhallens café sen gick vi för att se matchen som lillebror spela Kumla - Ekeby. Blidde lika 3-3, så en poäng var.

Efteråt så åkte vi till Kumlas ny öppnade vedungsbakade pizza, Kumlas första också för den delen. Oj så gott det var!! Egen gjord tomatsås (gissar jag) Alltid färska grönsaker och så mozzarella ost, mumms! Känndes som bättre och godare pizza helt enkelt. Och det är nog närmaste pizzan för mig =) Så blir favvon!


Sen åkte vi hem och åt päronhalver med glass hemma hos mig... och kollade på film: PS. I love you. Himla bra, rekomenderar jag. Så nu är jag ensamen igen... Får se vad kvällen har att bjuda på.

Hoppas ni får en bra kväll!
Kram Nilla

Fredag

Jahop, då var det fredag igen. Imorgon är det en månad sen jag las in på sjukhus, på tisdag är det en månad sen jag opererade mig. Kände att jag kunde gå huffsat rak i ryggen idag, så borde va ett tecken på att magen börjar bli starkare!? Men kroppen häver fortfarande nysarna, dom blir lixom inte fullbordade. Gör för övrigt ont också.

Tänkte jag skulle släpa hit lillebror och ha film kväll, men gick inte så bra. Han har träning till nio och efter det skulle han va med en kompis. Imorgon skulle han ha match och sen på krogen, så gick inge vidare på den fronten. Får se om det kommer någon annan och kollar film med mig =)

Nu ska jag laga mat, blir kött och potatis...
...mumms, ja det blev faktiskt gott. Inte ätit så mycket gott på sistonde, men detta blev mumma. Blev pressad potatis fläskoklett sås och så sallad gurka och avokado. Gillar pressad potatis och min hemma gjorda sås =)

På kvällen blev det te och macka men också lite av chokladkakan, är ju så gott med choklad!Kollade på filmen på svt1 som hete "Ett enklare liv" som var en tysk svensk drama. Så blev mycket språk för var ju engelska med också. Tänkte på min vän Karin :)
Nu sitter jag och surfar runt lite... Men borde sova snart.Hoppas på att orka mer och ha fått lite krafter nästa vecka. Mitt närmsta mål är att köra bil på onsdag, hoppas jag är pigg för det då. Isåfall åker jag nog till lillebrors gymnasium och hämtar honom där och kollar hur han har det. Verkar bra där, så man nästan är lite avis, bo i korridor, trärra massa nya vänner och ha det skoj. Avis på ett posetivt sätt alltså =)Kan man ju passa på att besöka Cloetta Center, mumms med choklad!
Blev glad nu ikväll, en vän skrev " Du du får ha det så bra nu tills vi hörs nästa gång. En bamsekram till dig din kämpeare" - Tack, det värmde.

Hoppas ni har en bra fredags kväll!

Kram Nilla.

Handlat

Idag har jag tagit det lugnt, var ut i solen en sväng. Är ju så härligt.

Sen kom vännen Sanna en sväng, hon hjälpte mig att handla, var en heldel jag behövde.

Tack tjejen!

Inget kul har hänt idag, men jag har vilat och det är värdefullt nu =)

Natti och kram på er

Mitt stjärntecken

TVILLINGARNA
NYKELORD: Mångsidig/Verbal
HÄRSKARE: Merkurius
ELEMENT: Luft
TIDSPERIOD: 22/5-21/6

Den typiska Tvillingen är mångsidig, humoristisk och utåtriktad, tycker om att diskutera och att utbyta tankar och idéer. Sociala kontakter och omväxling är ett livsvillkor, liksom intellektuell stimulans och rörlighet. En vid och brokig bekantskapskrets hör till bilden samt en ständig strävan efter nya upplevelser. Tvillingen älskar att resa och tenderar att vara lite rastlös.Den som är präglad av detta lufttecken brukar ha många projekt på gång och trivs bäst med flera bollar i luften samtidigt. Man brukar säga att Tvillingen är något av en mångsysslare, som sällan har tålamod att riktigt fördjupa sig i en sak utan hellre vill veta lite om mycket. Baksidan med denna flexibla karaktär är tendenser till ombytlighet.Tvillingen har ofta svårt för att bestämma sig och har en benägenhet att skjuta upp problemlösningar till sista minuten, men brukar alltid hitta någon finurlig lösning och klarar därmed de flesta situationer. En stor tillgång är den humoristiska, fördomsfria läggningen. Tvillingen dömer aldrig någon utan försöker att se saker och ting ur olika synvinklar.En lättsam, anpassningsbar läggning är kännetecknande samt en ungdomlighet som brukar bevaras långt upp i åren.Tvillingen är mycket kommunikativ och laborerar gärna med tankar och idéer. Här finns emellertid en tendens att bygga luftslott, varför de flesta uppslagen stannar på idéstadiet. Men innan Tvillingen hunnit reflektera över det, är i regel nya projekt på gång!Tecknet styrs av den snabba planeten Merkurius. Det gör Tvillingen vaken, smidig och snabbtänkt. Den som är präglad av detta vetgiriga tecken har i allmänhet lätt för att lära och är duktig i att uttrycka sig, antingen i tal eller skrift, eller kanske rentav båda delarna. En stor del av Tvillingens liv går ut på att söka och förmedla kunskap.Rutinarbete är ingenting som lockar. Tvillingen behöver ett omväxlande, stimulerande yrke och söker sig vanligen till något verksamhetsområde med anknytning till kommunikation eller förmedling. Fysiskt associeras tecknet med lungor, luftrör, händer, armar och nervsystemet.

Bland folk

Idag var jag på möte på jobbet, var första besöket ute bland folk sen min operation. Visserligen kännde jag alla och dom viste om att jag opererat mig men ändå. Gick väl så där med byxorna, hade dom inte knäppta och hade en fluffig tröja. jag hoppas det blir bättre när magen fått tillbaka sin vanliga form, nu ser det ju ut som man är gravid.
Stomin pluppar ju ut också, så det blir en liten boll utan på tröjan omden är för tight. Käns lite mysko att "platta till" den med en gördel eller så... man får väl helt enkelt testa sig fram.
Störde mig lite på att det som kom ut i påsen hamna i övre delen när påsen var i byxan. Jag vill ha det i nedre, känns ofrächt annars. Jaja, är väl små bagateller.
Men jag måste helt enkelt köpa byxor, för jag hade dåligt redan innan och nu ska man ju ha så det sitter under eller över stomin. Jag upplever det som att stomin sitter precis där kanten på mina byxor brukar vara, lite under naveln.
Man vänjer sig väl...
Hoppas ni haft en bra dag!

Var rädda om er & var starka!
Kram Nilla

Sikken dag!

Solen står högt i skyn termometern visar 15 grader och jag kan inte mer än le... så skönt det är!!Satt ute en sväng och prata i telefon... ja hör och häpnad, min hem telefon funkade där utanför.Nu när jag börjar känna mig piggare så tänker man mer på sånt man gjorde innan... idag har jag saknat min bil... inte för den är speciell men just bil för mig är frihet.(fast det är ju varken bra för miljön eller plånboken)Har inte hänt så mycket idag, ätit för det försöker jag ju göra regelbundet nu, var usel kass värdelös ja allt du kan tänka dig... på att göra det förut. Så är att börja med en ny vana.Så har jag kollat bilder och pratat med vänner och så i telen. Suttit mest här vid datorn...
Här är min svensson bil

Här är jag och Cornelia (som jag är stolt faster åt)

"Gårdagen kan vi inte få tillbaka,

men morgondagen är vår att vinna eller förlora."

Härlig kväll!!

Ja, jag har haft en helt underbar kväll! Kan inte minnas när jag sist hade så skoj och tänkte tillbaka på gamla tider.

Camilla ringde på eftermiddagen och fråga vad jag gjorde, jag sa att jag satt i sängen med täcke och frös lite och att jag vänta på Kajsa, för hon hade hittat vecko revyns special nr, med stomi repotaget. Snäll som hon är skulle hon även köpa med mjölk bröd ost och nyponsoppa så jag klara mig några dagar till. Tack Kajsa, jag uppsakattar verkligen att ni hjälper mig nu när jag är sjuker.

Jag pratade vidare med Camilla och sen fråga jag vad hon skulle göra, hon sa då att hon kände för att åka ut i naturen. Åh, tänkte jag och tryckte det lät hur härligt som helst. Men nee, jag orkar ju inte tänkte jag.

Camilla sa då att hon ville åka på picknick i söderhavet och bara va, jag blev ivrig och sa det gör vi! Snart sagt och gjort. Kajsa kom och vi prata och hade skoj, sen kom även Camilla och vi fortsatte att bubbla vidare. Börja göra lite mackor och te för att ta med ut, packa även ner ljus eftersom det blivt kol svart ute. Sen bar det i väg... jag hoppa lite stelt in i bilen (gör fortfarande ont både att röra sig, som jag gör begränsat men också när det guppar) Åkte till grillplatsen vid söderhavet, jag har inte varit där sen vi var och grilla en kväll i sommras. Bäcksvart var det men vi la ut filten på bänken packa upp muggarna ljusen och mackorna emellan oss... Samtals ämnena bytte av varandra och till slut hade vi halkat in på gamla minnen, sååå skoj. Kände mig verkligen glad (fast jag inte kan skratta för magen än)

Till slut sa jag, tack Camilla detta var jätte kul, jag är riktigt glad. Glömde till och med bort för en stund att jag var opererad och hade ont. Vi prata vidare och allt var underbart! Stjärnorna glittra på himlen. Men även dom roliga tillfällena tar slut, Camilla ska ju upp och jobba så vi drog oss hemåt strax efter nio...

När vi kom till mitt hyreshus blinkade samtliga lampor i trapphusen i båda uppgångarna (för det finns bara två portar i mitt hus) i jämn takt, som om det var ihopkopplade med något brand larm eller något. Jag kolla lite men när man tryckte på knappen i ena trapphuset så lös det som vanligt men när den släktes så börja det blinka igen istället för att släckas helt. Testa andra med och var lika där. Skumt. Men får väl se vad som händer. Det ända jag kan komma på är att det är något med tids systemet för lamporna. Jaja. Så nu satte jag mig här för att försöka knappa ner hur lycklig jag kände mig!! Tack Camilla att du tog med mig på den utflykten!

Fast vi bara åkte och satte oss där. Har inte åkt någon stans på en månad (förutom en gång till affären och en gång till apoteket) Jag känte att mitt "gamla" jag var tillbaka, hade vi gjort det här innan jag opererade mig så hade jag inte kunna varit så glad, för man hade jämt så ont så man inte kunde släppa det riktigt. (tänker tillbaka att det var så när vi grilla bland annat)

Ni som varit med om det kanske känner igen er?! Kommer jag känna den här lättnadskänslan och all denna lycka inom mig kommer det bli skoj sen när jag är läkt efter operationen.

Men jag vill inte hoppas för mycket. Måste ju ändå vara "berädd" på att det kommer jobbiga stunder också. Det är ju en stor omställning att fått kompisen på magen.

Kajsa sa föresten idag att jag kunde säga att jag var en kängru ...dom har ju också påse på magen =P haha. Har fortfarande inte kommit på något smeknamn som känns rätt att kalla min lilla vän. Ja för hittils känns det verkligen som min lilla polare =D Uj uj, som när jag pratar det går fort är osammanhängande och blir mycket. Precis som när jag skriver... hoppas ni orkat läsa =)

Sov gott på er!

Kramar Nilla

Lägger med några bilder:

Jag lycklig! Blek o sjuk men sjukt glad!

Min vän Camilla, tack för du drog ut mig!

Fika bordet

Mot vattnet

Var rädda om er & var starka!!

Ny vecka

Nu är det måndag igen, men jag har ju inte som min vanliga måndag utan är fortfarande hemma. VILL JOBBA! Men jag får helt enkelt tänka på hälsan nu. Orkar ju knappt laga mat. Men så fort jag får mer ork och så tror jag att det kan va bra för mig att komma till jobbet så snart som möjligt. Det hjälper mig att bytta upp den nya vardagen som kommer bli med min polare "påsen".

Trodde för ett ögonblick att hela mitt sår hade torkat till i går, men så var inte fallet. På kvällen så visade sig att det var lite sårvätska vid naveln, mycket riktigt där var det bredare såret kvar och så ett litet hål där det läckte lite. Har nu en hejarklack som roppar ut "torka torka torka" så jag hoppas dom gör intryck ;)

Ni som känner mig vet att jag inte är som alla andra :D Lite flummig. Men oj så skoj jag kan va ibland. Och när vi kom in på skoj... så ja! Jag känner mig redan lyckligare, eller nee, använder alltid fel ord (vet ni också) ändrar till gladare. Fått tillbaka lite av känslan av mig själv. Så om det fortsätter så här bodar det inte gott, då kommer turbo nilla snart tjata hål i huvudet på alla igen. Jobbar kompisarna som för ett ögonblick trodde jag hade lagt band på mitt babblande =) She'll be here soon!

Jag tänkte på det, att på nått vis är det ju tur att jag inte tränat hårt med nån mysko sport, simmat två gånger i veckan eller magdansös... för då hade nog mitt liv förändrats ännu mer. Jag säger inte att mitt liv inte kommer förändras utan att det kanske inte slår lika hårt. Om ni hajar min tanke.

Saknar dom där magmusklerna man en gång trodde att man inte hadde. Jag helt klart underskattat min mage! Magen gör mig stark igen!!

Idag har jag suttit och räknat på ekonomin, försökt pussla och jag fick till slut i hop det med lite åtgärder. Vill att pengarna ska växa inte rinna ut i nått hål i kanten. Måste få ordning på mina gammla synder. Viljan finns där och då kommer jag klara det. Bara det inte kommer någon mer motgång. Verkar ha motgångar då och då, ja faktiskt minst två om året.

Nu ska jag vila lite så ryggen får avlasning och läsa lite...

Kram Nilla

Bjuder på en bild med påsarna jag har fått för att testa. Jag har från börjat haft den längst upp i mitten, Coloplast SenSura Maxi. Har ännu inte brytt mig om att testa då allt inte är okej på magen ännu.Tror nu så här när man studerat dom en del, att jag kommer gilla den runda i mitten och då två dels eftersom den inte är tömbar. Men finns ju verkligen en uppsjö olika varianter som jag förstått det, så man kommer nog få möjlighet att se fler alternativ. (den minirunda förstår jag inte riktigt vad det är för nytta med, jag menar knappt stomin får plats)Ska tala med min stomiterapeut om en olika gördlar också, men så här innan man testat känns det som att den kommer trycka ihop stomin och allt. Hur har ni det med det ni som har sånna? Alla tips och förlag på olika påsar och tillbehör är välkommet =)

Kram Nilla

Mixer

Tar tillbaka allt jag trott om att man kan mixa saker
(för oss som är försiktiga med vad det kan innebära att äta visa saker)
Försökte mixa en burk majs idag, föra att ha i maten. Men gick dess värre inge vidare... tyckte jag iaf. Så jag slängde det. Man får väl helt enkelt testa var grej för sig innan man vet...

Höstmorgon

Godmorgon!

Jag gick ut en liten sväng nu på morgonen, blir inte allt något långt är bara utanför och går runt lite. Ryggen är inte så bra och såret inte helt tortt än så jag är försiktig. Men luften är ju så frisk och härlig, tog något kort fast det inte fanns så mycket bra här utanför att ta på.

Ja kort ja... jag är sån som tar mycket kort, och nu när jag varit sjuk så känns det som att det är ett bra sätt för mig att ta in och smälta saker, bearbeta. Tagit mycket kort på mitt ärr och min stomi, och känns bättre. Så ser man det från ett annat perspektiv. Tror det är bra! Men man känner ju inte alltid för att titta på "mag" korten, men ändå skönt att kunna göra det.

Mamma var här i veckan och då visade jag henne hur stomin och det såg ut, hon hade ju sätt magen innan så klart. Men visade när det inte var någon påse eller förband på magen. Mina vänner är inte heller rädda för att se (dom som hunnit vara här) och glädjer mig också. För jag tänker att det också kan vara ett sätt att utväckla mig själv med den och ta till mig den. Även en vän som jag pratade med i telefonen igår sa... Att hon inte kunte förstå eller tänka sig in i hur jag har det riktigt hur det är för mig nu, för att hon inte legat på sjukhus någon gång och aldrig direkt varit sjuk så. Hon berättade att hon en gång. Hon sa det att jag skulle få lära henne om påsen och visa min "kompis". Ja, det är nämligen så att på nått sätt är det min polare som sitter nere på magen. Den lever lixom sitt eget liv rör sig, pruttar när den vill bajsar närden vill osv. Jag tycker den är cool på nått vänster och fin på ett annat sätt, alltså inte vacker. Men efter som jag vid mina ungersökningar av min tjocktarm inte tagit lungande innan utan varit med så mycket jag kunnat under undersökningarna så har jag ju sätt min tarm och väldigt mycket av den (eller min då varande tarm ska jag ju säga, den är ju borta nu) Och den var inte fin. Därför är denna "kompis" som sticker ut, röd och slät och fin.

Man kan ju hoppas man kommer känna likadat framöver, men kommer väl gå upp och ner. Försöker lixom förbereda mig på att det inte alltid vara så lätt... men jag är ju en posetiv person, så försöker vara stark.

När jag skrev det där kom jag och tänka på min vän Karins inlägg i sin "resedagbok" som gjorde så jag började gråta (ja då sammankopplat med hela inlägget. Men tänkte jag bjuder på raderna om mig:/Detta inlägg i lyckan och tacksamhetens tecken tillägnar jag mina vänner; Pernilla: Du är verkligen en av de starkaste människorna jag känner. Omtänksam och med ett hjärta större än många andra. Du har kärlek. Du måste bara lära dig att ta emot den./Karin du är en av dom som gör mig stark efter som du alltid finns där för mig, fast du är så långt långt bort. Du lyssnar och dömer mig inte. Du betyder mycket för mig. Tycker om dig min vän!

Jag har som en liten plan idag, får se hur det går med den.... Ni har väl redan listat ut och förstått att mitt liv just nu kretsar mestadels runt min sjuktid, min ilostomi och mitt sår. Är ju sjuksriven och hemma så det händer inte heller så mycket annat. Så iställer för att gräva ner sig och komma i dåliga banor försöker jag bearbeta min sitvation genom att göra sånt som jag kommer på och som stärker mig i min utveckling. Denna blogg är ett exempel, och efter som den nu är startad så känns det som jag kan nå ut till dom som läser det, och vill då dela med mig av mina erfarenheter och sitvationer.

Nu känns det bara som jag sitter och sluddrskirver (ett ort jag kom på nu, är nämligen rätt bra på att prata i vanliga fall så istället för att sluddra och prata om allt och inget så kan man ju lika bra sluddrskriva) =P

Ska ta tag i lite saker jag tänkt mig och kommer som jag känner nu uppdatera här allt efter som om mina planer går vägen =)

Trevlig höst dag på er alla!
Be right backKram Nilla

Sjuktid

Jag fick som jag skrev min diagnos maj 2003 (ulcerös kolit) var då väldigt sjuk och hade haft det många år innan. Har varit hos läkare men dom har troligt fel diagnoserat mig och om man ska gissa så kunde jag kommit till specialistläkare (Släkare) om någon "tagit tag i" det redan när jag gick i nian. Man kan ju tycka att jag skulle märkt att jag var så dålig själv. Men tänk själv att vid tonåren växa upp med det. Det blir på något sätt "normalt" för en själv.

Juni 2005 skulle jag på ett vanigt besök hos min Släkare, ja du vet, hej hur mår du osv. ingen undersökning eller något var inplanerad. Jag kom dit vi prata lite jag tog prover och sånt. Min Släkare sa att hon skulle komma aldeles strax. Det tog en liten stund, när hon kom in igen sa hon till mig att hon vill läga in mig på sjukhuset.

Jag var givetvis väldigt förvånad, för man tycker ju att man är bra. Jag hade 62 i HB och fick dropp och hjärndropp och allt. Planen var att jag skulle operera bort hela tjocktarmen inom den tid jag låg inne, jag träffade kirurg och allt sånt. Men sen avblåstes det då tarmen blev bättre under dom dagarna jag hade dropp. Jag fick åka hem och uj så jobbigt allt var.

Jag var helt nedbruten, kunde knappt gå och trapporvar mycket sega. Jag gissar att det berodde på att jag inte varit någon som tränat och att jag redan när jag kom in på sjukan hade så lågt HB och var redan svag så det tog extra hårt. Jag återhämta mig och började jobba som vanligt, visp så var livet tillbaka igen. Men med betydligt mer läkar besök och mycket olika medeciner som testades. Ja allt. om jag ska lyssna på läkarna. Inget bet riktigt ordenkligt.

Jag jobbade sedan 2003 långa natt pass och beslöt mig sedan för att börja jobba dag och sa nej till min natt tjänst och jobbar nu deltid och jobbar upp timmar sedan årskiftet 06/07. Detta ledde till att jag mådde genast mycket bättre, gick från massa tabletter och behandligar till nästan ingen.

Mådde bra och livet rulla på, fick mer rutiner än när natt arbetet var. Men jag blev aldrig bra från sjukdomen helt utan hade det ju hela tiden i mindre eller större skov.

Rinde sedan till min Släkare i maj 2008 och sa att jag börja känna nått annorlunda men inte kunde ta riktigt på vad det var. Hon skickade mig remiser för provtagning som jag gick och tog på vårdcentralen (går annars mest på USÖ) och när hon fått svaren ringde hon mig och sa att det inte såg något konstigt ut.
Jag blev fundersam och kände ändå att det var något. Så vi besluta i hop att jag skulle en till remis som jag skulle ta om drygt en vecka, för att jämföra. Dagarna gick och dom där remiserna blev liggandes i kuvertet, dumt... mycket dumt!

Sommaren var kommen och jag jobbade mer än jag annars gör. Planerade in en resa till Tyskland för att åka och hälsa på min bästa vän som flyttat dit och jobbar där.
Var kul att ha något att se fram emot. En vecka innan jag skulle resa kände jag mig inte alls bra, och hade blivit dåligare och dåligare. Kom på att jag hade remiserna låg så jag tog mig i kragen, fastade kvällen innan och gick och tog proverna.
Tänkte att min läkare ringer om hon ser nåogt konstigt. Annars får jag kontakta henne när jag kommer hem från resan.

Resdagen var kommen, jag hade längtat så... men urs så dåligt jag mådde. Resan innebar att ta flygbuss från Örebro till Skavsta där jag sedans kulle med flyget till Frankfurt och sedan flygbuss igen in till Frankfurt City. Då insåg jag att jag var väldigt väldigt dålig, för jag klara knappt resan. På nått sätt märker man inte när man är hemma hur allt är uppstyrt efter sjukdomen. Jag blev värre och hade inte längre febertoppar som jag är van att ha utan fick högre feber.
Min vän opererade ut två visdomständer under tiden jag var där, så vi slappade en del. Jag sov inget på näterna eftersom jag gick ungefär varje timme på toan.

Min Släkare rinde och lämna mobilsvar (då jag inte hörde telen) och fårgade hur jag mådde och att hon hade sätt att jag tagit prover och dom såg inte bra ut. Hon ville att jag skulle ringa för att diskutera behandling. Jag tänkte när jag lyssna på det att, jahop som jag gissat.

Tänkte att jag ringer upp när jag kommer till Sverige igen. Två dagar senare efter det inspelade meddelandet förskte hon ringa mig igen. Men jag hade bestämt mig för att ta tag i det när jag kom hem. Jag fortsatte min resa hem och den gick väl lite bättre än dit resan men ändå inte bra. Kom till flygplatsen i Sverige och gick det första jag gjorde på en toalet. När jag precis lämnat den så ringer telen och det är min Släkare. Jag svarar och säger att jag just landat i sverige och tänkt ringa henne. Vi bokar in en tid två dagar senare. Jag åker hem packar upp, somnar då jag är väldigt trött.

Går upp fem när klockan ringer näst kommande morgon och åker till jobbet. Samma sak morgonen efter men jag får då sluta två timmar tidigare, för att åka till min Släkare.
Åker till USÖ och träffar Släkaren och vi behöver knappt säga något till varandra. Utan börjar genast diskutera oss fram och märker att båda är åt operations hållet. Jag har ju på nått sätt vetat sedan 2005 att det kommer ske en operation frågan var bra när.
Så hon ordnade att jag kunde komma och lägas in dagen efter kl 14.00 (en torsdag) vi trodde då att det kunde bli aktuellt för en operation i slutet på nästkommande vecka.

Jag las in och bara dagen efter fick jag veta att kirurgen som jag träffat ville operera mig redan på lördag. Så fredagen flyttades jag till kirurgavd. Jag får på fredagen träffa min läkare igen och känns skönt att det är vi som kommit fram till detta beslut. Jag menar att det inte var någon annan läkare som inte följt mig hela tiden. (min läkare skall nämligen från måndagen efter gå på 3 månader ledigt) Det hade inte varit samma sak eller blivit samma trygghet om det var någon annan som sagt det till mig.

Lördagen är kommen, jag försöker att inte jaga upp mig utan tänker på att ta ett steg i taget.
Det dumma vara bra att jag inte ens tänkt tanken på hur det skulle vara att vakna upp och hur ont det kunde göra... För ont hade jag kan jag lova.

Operationen var planderad till 11:00 på lördagen och jag gjordes iordning. Satte in ryggmergsbedövning och allt sånt. Hade fått veta att man ligger på OP (uppvaket) i drygt 2 timmar efter operationen.Men så blev det inte för mig, jag låg framåt 23 på kvällen pga. smärta. Dom behövde sedan platsen (om jag minns rätt) Blev körd till kirurgavd. men narkosläkarna fortsatte springa fram och tillbaka till mig. Dagen efter kom dom fram till att ryggmärgsbedövningen inte gav full styrka utan fick ändra till smärtlindring via ryggen och morfin via tablet.

Det tog ett tag men sen börja det hjälpa, när det börja göra så jag kunde slapna av om man ska använda det uttrycket så beslöt dom sig för att ta bort smärtlingringen (som då var i ryggen) och ta allt på tablett.
Tog ytterligare någon tid innan det blev balans i det. Men sen börja det bli bättre.

Jag bytte från början stomipåsen och la om såret själv. Givetvis med min stomisköterska närvarande, men ville inte att någon annan skulle pilla på mig i onödan. Och det är ju ingen som kommer hjälpa mig sen så lika bra att få en bra inställning till det. Såret såg fint ut och det rulla på. Men så bra kan det inte va länge.

Det visa sig att min kropp stötte i från sig klämmorna/nitarna som satt ihop ärret. Ja jag var helt trasig på magen, ordagrant! Det tog emot, 25 år och förstöd ännu mer förstad mage än vad det kunde varit tänkte jag. Men tänkte om och fokuserade på att bli bra. Men blev mycket sår om lägg och det påverka även hur man kunde sätta påsen och så. Sen visade det sig när vi efter 10 dagar tagit bort både klämmor/nitar och stygnen runt sotmin att stomin inte satt fast på tre ställen, men det skulle fastna utav sig själv sa dom.

Jag fick åka hem på permetion en lördag kl 16 till en söndag kl 09, men urs så jobbigt det var hemma. Hade fruktansvärt ont och kunde inte sova bra i min egen säng, en ren flopp.

Var kvar ytterligare några dagar på sjukan och kom sedan hem. Och allt kändes lite bättre, fått mycket hjälp av kompisar och familj! TACK!

Med regelbudna besök hos stomiterapeften då vi kollar sår och stomi så är jag här nu idag. Men såret är ännu inte läkt/torrt där det gick upp på två ställen, men har nu börjat torka till det med, skönt. Stomin är inte fin runt om än men det tar väl längre tid då det alltid sitter en påse på plats.

En lång histora ner skriven så kort jag kunde och där är jag idag... och minna blogg inlägg fortsätter...

Min nya blogg och mitt nya liv

Jo man kan nästan säga att det på ett sätt är ett nytt liv... Längtar tills jag kan få slippa smärtan och allt som hör till. Har sedan maj -03 haft diagnosen ulcerös kolit. Men varit sjuk i många år innan dess. Jag kommer allt eftersom bygga upp bloggen och berätta mer om mig själv och mina händelser erfarenheter och tankar. Håller nu på att läka och återhämta mig från min ilostomi operation som jag genomförde akut den 30/8-08(för er som kanske inte hört ilostomi kanske istället hört "påse på magen")
Tveka inte att kommentera skriva eller fråga mig något... All respons välkommnas!
Hörs snart igen! Kram Nilla