Väntan

Tänker på det ibland... Att jag faktiskt väntar på att ett kuvert med en operationstid ska dimpa ner i brevlådan Shit. känns annorlunda. Sist gick allt så fort så det blev akut operation. Nu går man och smälter in det lite... Hur har ni andra upplevt detta med att vänta på op tid och har ni några reflektioner att dela med er av?

Fantastiska jobbarkompisar

Har fantastiska tjejkompisar på jobbet. Dom vet om min sits...ek del mer angående och en del mindre. En har själv problem med sina närmar. Några visste men dom andra berättade jag för idag att jag väntade op tid. Och så fråga jag om jag fick skicka ett mail med en text jag hade skrivit ihop. Lite om vilket läge jag är i vad jag ska göra och mina tankar. Och alla dom så att det gick bra... Åh så skönt!!!!!! Vilka underbara responser. Svar penning och mycket mera....... Det betyder massor för mig. Vänner stöd och så. Kuratorn var bra. Men jag tror och iaf för mig så funkar det utmärkt att berätta för vänner. Blir både en bearbetning när man gör det, plus att man inte hemlighåller något så man behöver inte gå och dölja och så. Det gör att jag känner att jag kan vara mig själv fullt ut och då orkar jag mer... blir lixom starkare :) Tusen tusen tack för så bra kollegor. Förresten så var håg in och prata med chefen idag också... så han har lite koll. Skönt det med.

I väntan på brock operation samt samtidigt en IRA operation

Jo det är spännande. Men skrämmande är nog ett ord som ligger mer nära. Jag har ju valt själv men det är ju mycket inblandat. Tex att huvudsakern för op är för brocket och när jag ändå öppnar upp så är det nu eller aldrig jag ska testa ira det är ju redan över 4år sen jag gjorde min op så som sagt nu eller aldrig. Min ändtarmssnutt mår hyfsat bra tror jag. Jag kämmer fortfarande ut sikretet själv och det är typ bara när jag har mens som det blöder lite i från den. Buknät sätter dom in beroende på hur stort brocket är i cm tror jag han sa. Så det får dom se då. Men jag tror det blir nät för när jag gjorde en röntgen av bråcket så uppfatta jag det som att det var ganska stort. Så nu väntar jag tid och får se när den dimper ner i brevlådan. Ringde ju i fredags. Men han trodde i oktober november någongång. Mycket som cirkulerar i huvudet bara... jobbet har jag till sista dec vill ju vara kvar så hoppas på att inte förlora det pga. operationen. Så är det ju det med familjebildning. Ju mer man gröpar längstned i buken. speciellt vid ändtarmen ju mer ökar risken för att det blir svårare att bli gravid. Men bara att hobbas (det är ju inte dags för oss ännu iaf) så just nu handlar det om att jag ska bli bra och stabil. Om man kommer till den punkten att det inte går att få barn så får man väl testa provrörsbefruktning. Lite skrämmande att tänka så men men, man får leva livet och se vad som händer. Det var lite från mig idag. Tack för att ni kommenterar hos mig, värmer och stärker!