Söndag

Igår efter allt bak och så kom Erika förbi, fika ute i solen och sen kom Sanna en sväng innan hon skulle hem och äta.
Jag och E åkte vidare till ICA, hon hade sätt artikeln om Virrhuvet i veckorevyn. Så den skulle jag givet vis ha, köp den ni med vettja. NR8 2/4 2008 (ja det står det men borde vara 2009, tryckfels nisse var nog i farten :P ) Nummret är för övrigt prissängt till 27 kr.
Sen vidare hämtas upp Sanna sen Stefan, drog vidare till en grillning där Johanna och några var, blev en del fiskesnak var lungt och trevligt. Vidare till macdonalds (vi var inte där och grilla) Käka lite och sen hem till Erika och hängde lite, Stefan och jag börja diskutera detta med jobb. Och spåra väl ur lite när jag till slut fick säga att jag är faktiskt handikappad, han sa sen att han inte mena så... så jag får väl tro honom.
Men ibland undarar jag om jag ska informera kollegorna om vad jag verklige har gjort. Jo alla vet att jag opererat mig, och att min tjocktarm är borta och att jag har påsen. Men inte vad som är annorlunda nu, som med orken och hur man tar upp näringen, hur uniformen sitter och att det inte känns någe vidrae skönt när jag har det stora rondbältet på mig med all vikt med radio och ficklampa osv. Att jag får sy om byxorna för att kunna ha dom. Att kroppen bilir trött rätt fort helt enkelt. Igår när jag jag gick och la mig kom jag på mycket mer, men nu tyckte jag allt bara lät larvigt. Aja, jag är iaf glad att jag har det jobbet jag har i den branchen jag har, för förut ronda men 13 timmars natt pass och åkte på larm och det var stress hela tiden, men nu har jag dagtid och lugnare arbetspass så det är guld värld!
Som jag säger ja jag är larvig, men jag vill verkligen vara tillbaka helt, jag vill verkligen jobba. men ibland känns det som att ingen förstsår mig. Att alla tror jag är frisk och att allt är bra nu när jag tagit bort det sjuka.
Maddepladder skrev något efter att hon varit hos läkaren som hade någon läkarstudent eller liknande med sig, att det är det som är det värsta med denna sjukdom/detta handikap, att det inte syns utan på.
Jag skriver bara massa strunt nu som inte är ett dugg sammanhängande, men urs så jobbigt det kan känns ibland.
För det finns inget jag häldre vill än att orka att inte bli trött att göra allt precis som förut, utan ändrignar. Men ja man får väl försöka hitta sina knep så att det funkar.
Nu kanske vissa blir arga eller stötta, men jag tycker faktiskt att jag är duktig, jag var tillbaka i jobbet en månad efter operationen, sen att såret inte läkt och blev värre gjorde så jag fick gå hem en sväng till... När såren var läkta kunde jag gå tillbaka helt. Det är jag otroligt glad över.
Babbel babbel från mig. Sitter samtidigt och kollar Brother and sisters på femman, orkar aldrig kolla på det när det går så ser alltid reprisen.
Efter det ska jag till Erika, hon vill ha skjuts och handla. Så blir willys, kanske in på ikea och kika lite för skoj skull :)
Egentligen skulle jag jobba på idéen, och K skulle komma hit. Men blev annat som dök upp så blidde inte så. Får boka om en ny dag helt enkelt. Man kan inte göra allt på samma gång.