Play

Har inte tryckt på play än, sitter bara och tänker. Inte bra.
Jag vet jag ska ta läkningen i min takt, jag vet jag ska lyssna på kroppen och jag vet jag orkar när det är dags.
Men jag vill inte vänta längre, jag vill inte sitta här. Jag vill inte!
Är på sätt och vis som att vara heltidssjukskriven fast värre på ett sätt. Nu måste man ju jobba samt allt man bör, som mat städ och allt annat. Men när ska orken räcka till sånt som kallas fritid.
Huvudet mitt vill ut nu. Kroppen vill stanna i soffan.

Grrr på allt detta splittradde osamanhängande.

Sist jag låg inne (2005) Var det en som jag lärde känna vid datorn (nu är han min vän och jobbar på samma jobb) Vi snackade en del och jag var stundtals less då med (mindre nu tror jag, eller nä på ett annat sätt) Iaf han sa då att låt det va på paus tills du orkar trycka på play knappen igen. Och det är ju så. Livet står visserligen inte på paus, men jag kan ju inte playa för tidigt och framför allt inte komma till den där ständiga snabbspolingsknappen som alltid var i innan (efter som sjudomen gjorde så man alltid gick på snabbspoling)

Äch, detta är inge kul att läsa om och absolut inget kul att tänka på....

Så nu borde jag trycka på play och leva i filmens värld ett tag, så mina tankar får vila!