tisdag, november 11, 2008

Sjukdom och arbete

Ännu ett inlägg från diskutionsforumet på ilcos hemsida
Det var ju över ett år sen inlägget skrevs men vill ändå göra min röst hörd. Då jag tror detta inte är något ovanligt utan förekommer oftare än man tror och ingen pratat om det. Hoppas det löst sig för dig gällande detta med arbetet. Och att du får må så bra du kan. (självklart ni andra som läser också) Om det är så att man känner att man blir trött och så och man inte får nån bra respons så tror jag ofta att det i första hand handlar om okunskap, är svårt för någon som inte vet att förstå. Så även om det är kan kännas jobbigt och svårt. Så vinner man nog på att berätta. Man väljer ju själv hur mycket man vill säga/informera om. Jag har nu jobbat på min arbetsplats i 5 år och när jag sökte mitt nuvarande arbete gick jag som mest till sjukhuset. Fick min diagnos månaden innan jag fick min tjänst. (Jobbar som väktare). Självkvart har jag känt att jag är tröttare och så ibland men jag vet inte vad det är... För jag kör på ändå, gasar helatiden. Jag har kört med öppna kort och det kan va det som gjort det lättare!? Alla människor har olika erfarenheter och olika känsor och påverkas olika. Det jag märkte var att när jag gick ifrån min natt tjänst till dagtjänst, så mådde jag hundra gånger bättre. Min chef har från början vetat om att jag gick hos doktorn samtidigt som jag gick på alla interjuver och tester hos honom. Så det har inte varit något problem. Mer åt andra hållet, jag har inte velat/orkat byta för att få bygga upp förtroende och allt sånt igen. Mina kollegor har vetat att jag har Ulcerös kolit (ja det nämde jag inte, men det är den diagnosen jag har) Så nu när jag fick göra min akut operation, har nu ilostomi så vet kollegor och vänner det också. Känner att det är skönt att vara öppen med det. Vist det känns segt ibland, tankarna flyger runt. Men det är ju mer jobbigt om jag skulle gå och ha det inom mig och ingen viste, för då skulle jag själv känna mig konstig (fast det är man ju inte) Det är ett osynligt handikap. Det är viktivt att lyssna på kroppen och dess signaler, och vill tro mig att vi som har någon form av sjukdom eller dyl. kan det efter ett tag.

Var rädda om er & var starka!

1 kommentar:

  1. Ett osynligt handikapp...
    Så sant o Så hemskt.....

    SvaraRadera