Efter åt åkte jag till ica maxi eurostop, är inte där så ofta efter som vi har ett eget ica maxi i Kumla. Men det är kul att knalla runt i en ny butik ibland :) Strosa runt och kände mig inte alls stressad, som jag annars alltid gör. Hojta lite på Millan som stod i bageriet och gjorde kakaor :)
Åkte även till biltema en sväng... finns alltid nått man kan inpuls köpa :P Dom två ur personalen som jag pratade med igår var riktigt trevliga!! Kändes som ett bra bemötande och var skoj. Kanske för att jag inte var så stressad?! Jag menar är man stressad speglar det ju av sig. Vet ju själv hur det var när man stått i alla kassor som man tidigare stått vid.
Åkte hem packade upp allt jag inhandlat och sen tänkte jag diska men tusan börja känna mig stressad och att jag MÅSTE MÅSTE hela tiden. Ska sluta med att känna att jag måste hela tiden. Måste kännslan står mig upp i halsen. Ska se om jag minns var det var jag lärde mig idag... Vill - Behöver - Ska... tror det var så man skulle tänka :D Får se om jag kan ändra mina tankar! Och känna mig lungare, som i sin tur leder till ett skönare liv.
Kan till lägga, att jag mår nog faktiskt lite bättre av att erkänna/berätta vad det är som hänt mig/hur det faktistk ligger till. Visst, man säger det inte till alla. Men frågar någon och man känner att det är en person man "kan" säga som det är till, så mår man bättre av att faktiskt säga det. Man ska då känna själv hur mycket man vill berätta, hur ingående och det känns i sitvationen hur mycket man känner är lagom. Är nog ett tips jag vill uppmuntra även andra till. Men är klart, är svårt att säga att det funkar för alla. Vi alla är nämligen olika och har olika sätt att berarbeta/handera saker på.
Men som jag fick lära mig, att det blir som ett erkännande. Att man inte går och "gömmer" sig, utan istället på ett sätt bekräftar sig själv och gör så man känner sig lättad/fri. Är kanske en själv som gör sig till en "annorluda" människa genomn att dölja och känna sig annorluda. detta gäller ju alla ovadsätt vad man känner sig annorlunda för. Jag menar ordet normalt är ofta helt galet. Vem är normal? vem är rätt? och vad är fel? Vi är alla människor och vi har inte blivit någon annan för att det händer något med oss... det händer mycket för alla. Även dom normala om man nu vill kalla dom så, känner sig otillräckliga eller annorlunda. Så vem är man att bedömma vem som är annorlunda.
Ja det blev en stor utsväving tillbaka till det jag var på...
Jag känner också att jag när jag erkänner/berättar som det är gör det som är tabu lagt lite mer icke tabu. Har redan efter en vecka i arbetslivet, känt att jag givit kunskap/förtåelse till någon/några som inte hade en aning om vad det är, hur det funkar eller hur det kan fungera. Ja det är en vanlig följdfråga: "går det? hur funkar det då? Samt: "kommer det kiss i den också?" "Luktar det?" och så vissa som har mindre kunskap/förståelse/mognad?! "Tänk reaktonen när du tar hem någon från krogen, och sen ett skratt" I det läget har jag svar på tal... "Ja den som inte kan ta det, är inget att ha" (detta tack vare Virrhuvet som ger mig stryka/mod) Och detta blir som en affirmation. Som till slut ger en kännsla av trygghet i sig själv. ( Liten förklaring om affimaton = http://www.affirmationer.se/om-affirmationer.jsp )
Kan till läggas, att visst man vet vad som är bra att äta och vad som är bra att göra och känna. Men är svårare att genomföra eller känna så. Men varför ge sig pressen att man måste, utan ändra till att man vill och få in det i vardagen =)Urs, känns nästan som jag själv borde vara duktigt på detta, men är usel. Kanske blir bättre när man får in det mer i tankarna som att skiva här =)
Hoppas det var någon som förstod vad jag menade?! Är så luddig på att skriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar