Svar

Fick en härlig kommentar av Pricken i mitt förra inlägg, som löd:

Hej! För min del snurrar tankarna också vad gäller att koppla ihop systemet igen. Jag har bara haft stomi i 2 mån nu men har kollat lite på vad alternativen är och jag måste säga att jag inte alls är särskilt imponerad. De flesta verkar jättenöjda men jag kan inte hjälpa att tycka att det är en massa nackdelar med spring på toa och inflammationer... Berätta gärna hur dina tankar går ang detta. Regelbundna måltider och motion är ju bra för alla, men jag har märkt att det är superbra för mig nu. Magen beter sig mycket bättre. För tillfället är det bara promenader som gäller. Tar det väldigt lugnt med annan motion då jag är osäker på hur magen pallar det. Så snart snön ger sig av ska jag så smått börja springa igen och se hur det går. Innan jag opererades köpte jag ofta klippkort och provade lite olika saker. Tyckte det var ett jättebra alternativ. Själv tycker jag spinning är väldigt kul. Framförallt den typen där man cyklar efter sin puls. Tycker även Body Pump är kul och effektivt sätt att styrketräna. Sedan finns ju massa annat kul att prova: Dansa, spela tennis, crawlkurs, yoga...you name it! Lycka till och ha det gott!

Svar:
Hej! Super kul att du skrev! Ja i början är rutiner och specellt matrutiner viktigt, var det för mig med. Det var nog att man närkte det mer då också just för att man lärde känna sin kropp. Efter ett tag blir det som vanligt igen, fast man inte då trodde det.
Jag lever helt som jag gjorde innan operation nu, fast då mycket bättre utan spring på toaletten och smärta med mera.
Hur har det gått för dig med operationen? Har du ileostomi?
Jag vet inte hur mycket du läst av min blogg (har katogori länkar längre ner i höger spalten) Jag har aldrig fått tanken på att jag vill koppla ihop. Just pågrund av detta med att man får sprina på toaletten oftare igen. Så vill jag heller inte opereras för många gånger, för var gång man öppnar upp buken och sånt, så kan det blir svårare att bli gravid. Detta kan också påverkas av "tomrumet" i buken. Detta för att äggstockarna kan glida i sär och äggen inte faller rätt.
Sen är det som jag har hört, så att just ändtarmen är en viktig del för att hålla upp just livmodern.
Men detta med barn viste man ju inte innan heller om man kunde få så inte så att jag tänker otroligt mycket på det. Men jag har med det i tankar, funderingar och beräkningar.
Anledningen till att jag skrev detta nu med regelbundan matvanor och träning var för att jag är ingen direkt som tränar, jag äter ordenkligt och inom bra tider, fast jga skulle kunna ha bättre rutin på det.
Är ju nämligen så att när man har stomi är det det ju bra att man inte går upp eller ned i vikt fort.
Jag höll mig som jag brukar se ut i typ drygt ett år efter operationen och det var augusti 2008. Men nu märks det att jag mår bra, kroppen har fått på sig lite och så är det nog för man trivs med. Sägs att det finns trivselvikt. Träffade ju min kärlek ett tag efter operationen.
Det är bra att du tar det lungt i början, men till mig sa dom att man kan börja röra på sig ganska direkt. Tycker själv att det är så olika. Vet en som började träna drygt en månad efter. Jag själv hade ju såret öppet ett halvår, så jag tänkte inte så mycket på det då.
Tips jag kan ge är att träna upp bukmusklerna först. det kan du börja med ganska på en gång. Vet du inte hur man gör och vill ha tips på övningar jag fick när jag var hos sjukgymnasten för att få bra sånna övningar så säg till. Annars kan du ju gå hos en själv. Kostar inget vad jag mins.
Hoppas du kommer må bra med din stomi.
Jag kan bara säga att jag mår toppen och jag har nog haft tur (förutom operations såret) Det som gör att jag funderat som jag gör nu (står i senaste inläggen) är detta med att buken blivit mer hård på den sidan stomin sitter.
Men det går säkert att göra något åt det med. Så länge det inte gör ont så är de nog ingen vara.
Men som en annan kompis som haft stomi och har IRA nu, skrev som kommentar i tidigare inlägg, att jag nog skulle kolla upp det med läkaren. Så man vet vad det kan vara.
Nu blir det att sova. Hoppas vi hörs igen!
Kram Nilla