Tänker tillbaka

Min kommentar om mig till en annan: Hittar inga ord. Vi är kämpar. Jag kan bara säga att jag ångra aldrig min stomi operation (blev visserligen "akut") En av de bästa sakerna var att man fick tillbaka sig själv. Man hamnade lixom i ett rutinmässigt mönster. Och smärtan var jätte jobbig. På nått sätt var man van och tänkte "det är säkert inte värst..det blir snart bättre" och så blev det ju inte. Destu fler och längre skov ju sämre typ. Och tänkte också att jag ville testa allt (medicin) så jag inte skulle ångra mig. Men det sluta som sagt i "akut" operation. Det är ju faktiskt så att det kommer olika uppgifter och nya mediciner hela tiden. Och frågan är hur länge kroppen orkar. Man vill ju även leva inte bara genomgå någon slags lång väntan. Tänker på dig. Tänker på er alla där ute!