Tankar

Min blogg handlar om mig och mina tankar, det som ploppar upp hos mig. Jag skriver om saker jag kommer på för stunden, och allt är inte alltid genom tänkt. Men sån är jag över lag, jag tillhör inte dom som tänker klart på allt innan man säger eller gör saker. Men en del saker tänker man för mycket på, men om jag skulle göra så jämt då skulle jag inte göra eller få nått gjort. (men för vissa är det ju tvärt om)

Jag har ju varit ut och gått nu, var super skönt. tog inte hela svänen om spåret utan hitta lite andra vägar, vet inte hur långt det kan ha blivit. Vore värkligen kul att hitta min stegräknare igen, så man kan ha lite koll :)
Men det finns mycket bra promenad stråk här, som jag hoppas jag kommer utnyttja.

Har funderat lite bland annat sånt jag och min kurator talade om i onsdags, detta med uppskattning, berömmelse, klapp på axeln ja kalla det vad ni vill.

Är inte vi männsikor dåliga på att ge varandra detta?
Tycker nog att det är för få perjoder i livet som an får höra dessa uppskattande ord, men det är ju olika. På jobbet har man fått höra det till och från, närä man gjort bra saker och det har gjort att jag oftast (inte jämt) men oftast känner mig uppskattad och behövd på mitt arbete. Det är bra, skönt och gör att man trivs. Men finns ju också dom stunder man undrar varför man är kvar... men så är det med allt, ja precis allt tror jag.

Finns det verkligen en grönare gräsmatta där på andra sidan?

Det tror inte jag att det alltid gör, men så klart olika beroende på vad det gäller, vilken sits man är i och vad man gör i livet och vad man vill göra. Invecklat. Men livet är inte oinvecklat.
Livet är en utmaning.

Hur kommer det sig då att dom i ens närhet inte säger saker som -Vad duktig du är! -Så stark du är som klarar detta. -Otroligt vad skicklig du var på detta. -Bra jobbat.
Ja ta vilka fraser ni vill.

Man behöver dessa posetiva ord och uppsakttnings gester som man kan få, men det är inte alltid man får dom när dom skulle sitta som mest bra.

Tror alla är dåliga på det, men att det finns dom som säger sånt här mer eller mindre ofta. Medans en del är super bra på det, och en del säger det aldrig.

Är det så att dom som får höra det ofta blir bättre på att visa uppskattning?
Kan det vara så att dom som säger uppskattande ord inte får lika många tillbaka?

Tänker man så att: Denna person är så otroligt dukig och stark så det vet den.

Ni förstår säkert att jag bara skriver fritt om hur jag har tänkt när jag varit ute.

Jag har också funderat vidare på olika relationer som dom som är nära, tänker dom mer sällan på att säga en uppskattning eller visa att man gjort nått bra för den personen är så van eller helt enklet bra tycker att det borde personen i fråga veta själv?

Medans en person som är inte lika nära eller mer på ett betraktande stadie, ser det från en annan vinkel.

Jag har inga svar på detta och jag vet inte själv vad jag tillhör för del i detta, men jag vet att jag försöker säga till den som gör nått bra, eller helt enkelt behöver uppskattning beröm eller liknande. Det stärker en!
Då kommer man till detta, får jag den uppskattning och beröm jag förtjänar?
Det är ju inget man svara på så här i efterhand.
Men efter att ha tänkt i dom här banorna, så känns det spännande att se om jag kommer bli bättre på att kunna visa uppskattning och tacksamhet till dom som behöver det, dom som hjälper eller som finns i min närhet.

Männsikor man känner väl, tar man ofta för givet. Varför gör man det? (det är inte första gången jag tänker på detta) Man borde visa mer att dom betyder mycket för en och att utan dom vore man inte den man var i dag.
Personer man känner fast inte lika djupt, finns också där för en. Dom betyder också nått före en, annars skulle man inte vilja ha kvar denna i sin krets eller närhet, kalla det vad du vill.
Personer man patar med men inte känner, som tex så här via nätaet och annat eller kanske någon man möter via ett jobb en gång eller ja såna som dyker in i livet. Kan få en betydande roll hur man kommer tänka och se på saker framåt i livet.
Det är även sånt här som formar oss.

Alla som finns i vår närhet, bidrar till den man blir... Den man varit den man är och det man blir.
Även dom som varit i våra liv, dom som kommer och går i perjoder. Dom som finns men inte längre är aktiva, ja alla olika människor du kan tänka dig.

Är det därför jag ofta tänker på personer som varit i mitt liv, är i mitt liv, och som jag vill ha mer av i mitt liv?

Finns många som har bettyt mycket för mig, fortfarande betyder mycket för mig. Ovadsätt om man umgås idag eller inte, för det har varit en betydande tid eller plats i mitt liv.

Man ska ta vara på dom man träffar!
Visa mer uppskattning och ge beröm... För vist skulle du bli glad att få det ibland?!
Skulle jag iaf!
I vissa stunder behöver man det, för att orka, komma upp och gå vidare.

Känns som jag gör detta ämne så väldans stort, så får nog ta och sluta fundera nu och gå och laga lunch istället. Lite sen lunch, men den måste ju göras innan det blir ännu senare.

Sen ska jag duscha en varm skön dusch.
Efter det blir det att läsa bloggar och annat så jag inte får mer abstinens :D
Men ska även börja med boken idag tänkte jag...